Klackskons historia

Redan mellan 1400- och 1600- talet började de rika kvinnorna i Venedig att gå runt med extremt höga styltor som kunde vara cirka 50cm höga. För att klara av att gå i dessa behövde kvinnorna stödja sig på sina tjänarinnor, styltskorna symboliserade välstånd och visade att man inte behövde arbeta. Från det gamla persiska riket redan från 1200-talet har man hittat miniatyrer där människor har blivit avbildade med klackskor.

Genom historian kan man tydligt se hur klackskon var associerad med kvinnligheten, rikedom och hur det redan då var en del av kvinnornas passion.

Drottningen Marie-Antionette som var 1700-talets kvinnliga stilikon bevisar detta tydligt med sina 500 par skor (ett par av hennes tjusiga tofflor såldes på aktion för 538 000 kronor för några år sedan).

Den högklackade skon har alltid associerats med makt, begär och fåfänga. Under antiken tillhörde platåskorna kvinnoidealet som Guden Afrodite även avbildades med och redan då anklagades kvinnor för att lura männen genom att framträda längre än vad det egentligen var.

Men klackskorna kunde även associeras med män och manlighet, det var inte bara kvinnor som bar dom. Under 1500- talet använde de Ottomanska ryttarna sig av blanka, högklackade läderstövlar. Herrskor med klack spred sig senare vid 1600-talet till Europa och under den franske kung Ludvig XIV:s tid var det endast tillåtet för hovets herrar att bara skor med röda, höga klackar. Detta blev senare ett eftertraktat privilegium och ett tecken på politisk makt. Det var omkring 1730-talet som det ansågs oförnuftigt och fåfängt med klackskor för män och därmed hade det flesta män övergivit klackskon. Den höga klacken ansågs då att vara mer lämpad för det kvinnliga könet.

Senare under 1950-talet uppkom stilettklacken som lanserades genom filmstjärnor som Marilyn Monroe, detta symboliserade kvinnans glamourösa sexualitet. Och än idag symboliserar den smala klacken lyx, makt och sexualitet vilket man tydligt kan se genom skönhets- och mediabranschen