Skons utveckling och traditioner

Skons utveckling och traditioner

Skor har alltid använts för att signalera makt, social status och rikedom, under antiken kunde man se detta väldigt tydligt då det var förbjudet för slavar att bära skor, det var endast den högre klassen som fick bära skor eller fotbeklädnad

Denna tradition av att signalera sin status, makt och rikedom har sedan fortsatt sina spå in på medeltiden. Under denna tid som förknippas med riddare och riddaretiden föreskrevs kyrkans fäder att bära vita skor med guldbrodyr för att visa deras status som sedan byttes till purpurfärgade sidentofflor.

Runt 800-talet började man använda sig av filtsockor som liknade halvstövlar, på den tiden hade man olika färger för varje fot men med tiden utvecklades modet och skorna blev svarta med broderier och pärlor.

Under senare delen av medeltiden började man använda sig av snabelskor gjorda i oftast tyg eller läder. Skorna hade en lång spets (snabel) fram till som ibland kunde vara så extrem att de fick böjas bakåt eller fästas vid knät, detta utvecklade till att man senare även sydde fast en liten klingade bjällra på spetsen. Vid dåligt väglag kunde man även fästa på en undersko med en liten klack under härden och trampdynans främre del. Kungar och påvar ansåg att det här modet var alldeles för vågat och därför förbjöds detta.

Detta mode avlöstes senare runt 1500-talet mot en motsatt modell som var tvära och breda i tån och var låga baktill, dessa kallades för oxmuleskor eller björnkloskor.

Runt 1200-talet i forntidens Kina började traditionen av att vilja omvandla eller förvränga fotens anatomiska form, detta gjorde man genom att binda kvinnors fötter för att dom skulle vara så små som möjligt. Skönhetsidealet för kvinnor var på den tiden att ha små fötter, något som senare blev ett tecken på familjens välstånd. Att binda fötterna visade även att de kvinnor, hustrur och döttrar med bundna fötter inte behövde utföra något arbete.

Seden blev så populär att även flickor som arbetade på åkrarna började att binda fötterna. De miniatyrliknande tofflorna som oftast var utsökt dekorerade kallades för Lotus-skor.

Den här kinesiska seden blev med tiden även en erotisk lockelse och attraktionskraft för men. Detta visar att genom tiderna har skor inte bara varit något funktionellt eller något som bara visar social status och rikedom utan att det också varit något som signalerat attraktion och sexualitet.